Jag är ofta den som tycker det är tråkigt att katterna tyr sig mer till P än vad de tyr sig till mig, och det gäller liksom typ allting. De lägger sig i hans knä, ligger bredvid honom på skrivbordet, ligger vid hans fötter etc, och jag som är en väldig djurmänniska, tar faktiskt lite illa vid mig. Jag hade ju min skruttkatt i sjutton och ett halv år innan han somnade in, och han har alltid liksom varit min. Han har alltid sovit med mig och han har legat på min rygg och sovit om jag legat på mage i sängen etc. Han var där när jag var ledsen och han var där när han var på bushumör. De här katterna är liksom inte så. Jag saknar att ha ett ”eget” djur, och då menar jag inte som den elaka ensama skalaren i akvariumet i hallen. Jag har ju Thorsten hemma, men han är just hemma, och inte här.


Därför blev jag väldigt glad när Com börjat sova på min huvudkudde i ett par nätter i rad. Det är mysigt att vakna till en spinnande katt, och hon är så kelig (på hennes vilkor) att jag blir alldeles varm i hjärtat. Så idag vaknade jag med världens rivsår på kinden som hon har gjort under natten, förmodligen har jag rullat runt och hon fått nog. Så nu är jag märkt, två centimeter från ögat, och jag vet inte om det är så kul längre :P

You May Also Like

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.