Det är väl klart att jag inte glömt bort? Jag var nere på stan i lördags och haffade mig ett exemplar. Jag hade tänkt göra det tidigare men jag har liksom inte riktigt hunnit, men då så tänkte jag att jag ville ha den, kosta vad den kosta ville. Kent och jag har en alldeles speciell relation till varandra och jag tror att det fortsätter vara så ett tag framöver också. Jag tar alltid fram Kent när jag ska skriva. Jag tar fram Kent på hösten när jag känner mig lite kall. Jag tar fram Kent när jag behöver tänka på annat och bara virvla in i någonting som inte är mitt eget. Jag och Kent fungerar rätt bra. Jag har alla skivor – vissa har jag gånger två, och det är klart att jag ska ha det nya albumet också <3

You May Also Like

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.