Gud vad liten min lilla snutthöna var när vi precis hade hämtat honom <3 Jag följer hans utveckling med ett leende på läpparna och funderar så himla mycket på hur han kommer bli när han är vuxen. Hur stor kommer han egentligen bli? Med en liten mamma och en enorm pappa är det svårt att säga. Vi vet ju redan nu att de 75 % perser han har i sig egentligen inte satt några direkt ytliga spår förutom att man alltid vet vart han är eftersom att han andas lite högre än de andra katterna.


Puh. Jag blir nervös varje gång någon säger att han blivit så stor men jag ser fortfarande bara hur liten och underbar han är. Haha, vilka mammakänslor jag har! Det jag egentligen skulle göra med det här inlägget var att säga att jag lever men att den tiden jag har kommer gå åt till att fixa essän. Jag tror att allt ser stabilt ut för tillfället och jag ska be P läsa den en gång och kasta lite galla över mig så att jag vet att jag lever, men annars tror jag inte att jag behöver känna ångest när jag intar dansgolvet med tjejerna ikväll, men ändå.

You May Also Like

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.