Anledningen till mycket tystnad

Hej Allesammans!

Jag tänkte bara skriva ett inlägg som kanske klargör för många varför det är dåligt med uppdateringar och varför saker och ting ser ut som de gör. Jag vill inget hellre än att greppa tag i sminket jag har här hemma för att göra tutorials och sminkningar för att visa er – jag längtar efter att få sätta penslarna i alla mina fina julklappar men sanningen är den att jag har inte tid. Jag längtar efter att ta tid och fika med en vän, eller två. Jag längtar att få gå till gymmet – och det trodde jag aldrig.

Att skriva en d-uppsats är det svåraste jag har gjort i skolväg.
Kanske inte så konstigt – men väldigt jobbigt för mig som person då jag har väldigt höga prestationskrav på mig själv. Jag har alltid velat göra bra ifrån mig – allt från körkort till att vara en bra vän och bra betyg. Jag är en sådan människa som lägger skulden på mig själv om allting inte står rätt till. Idag står jag framför två val. Det ena valet gäller att jag fram till den 10 januari sitter uppe dygnet runt för att få färdig min uppsats. Det andra valet jag står inför är att vänta med att gå upp med uppsatsen tills nästa ”uppgång”. Fördelarna med att gå upp nästa gång är att mitt material får vila och mogna till sig och att mina tankar och funderingar inte behöver tvingas fram. En annan fördel är att jag inte behöver stressa fram en slutuppgift i psykologin som måste in den 18 januari. Fördelen med att gå upp andra gången är att jag inte på några sätt har misslyckats för att jag inte klarar att gå upp första gången.

Men ändå finns känslan av misslyckande där. Min kropp har reagerat negativt hela den här terminen och det har resulterat i många huvudvärkstimmar och viktuppgång. Det har resulterat i ett strypt socialt liv och det har strypt mina möjligheter att kunna ta en lugn stund. Missförstå mig inte på något sätt – den här terminen har varit otroligt intressant och lärorik och jag har verkligen insett att det är det här jag vill göra. Jag vill veta hur vi påverkas och vilka konsekvenser förändring kan föra med sig. Det är verkligen intressant. Jag älskar att kunna se sambanden. Jag gillar verkligen sociologi och alla knäppa teoretiker det kretsar runt.

Men just nu är det inte roligt. Just nu är det tufft och jobbigt och det tär på mig så otroligt mycket. Jag har hela tiden en scen i åtanke – det där som hände första dagen på terminen som fick mig att vilja hoppa av. Jag har under terminens gång försökt motbevisa allt det där och därför känns det som ett misslyckande om jag inte klarar av att gå upp nu i januari.

Jag vet inte om det var ett bra drag att dra upp allt här men jag kände bara för att skriva av mig.
Jag kanske kommer till en punkt där jag väljer att ta bort det för sakens skull, men bloggen är ändå till för att jag ska kunna prata av mig samt att visa det jag tycker om.