Jag är tömd på blod, petad på och förhoppningsvis rätt diagnostiserad. Det visade sig att jag har en inflammation i min hälsena (den knastrar och knakar tydligen!) och min bästa vän framöver heter antiinflammatoriska piller som ska få mig att inte ha så förbannat ont. För det har jag ju, dessvärre. Men Fröken Doktor (haha) tyckte att foten var lite för svullen för sitt eget bästa så hon ville att jag tog ett blodprov med så jag fick sätta mig lydigt i väntrummet med min blå lilla lapp. Jag var skitnervös för det enda blodprov jag har gjort är ett sådant i fingret när jag var liten och nu skulle jag tömmas på flera liter! (eller inte).

Hon som tog blodprovet på mig skrattade när jag sa att det inte alls gjorde ont och att jag hade varit nervös när jag satt där med blodet droppande ur armen. Hon verkade tycka att jag var knäpp som tatuerade hela underarmen och inte klarade av att tömmas på ett rör blod :P Men i alla fall, den här inflammationen kan sitta i ruskigt länge (mamma hade en och de sa att den kunde sitta i upp till två år) och jag ska regelbundet knapra tabletter och se mig för. Jag fick lite skäll gällande mina skor och kommer inte få gå i mina älskade tygskor utan ska antingen gå med något från yttre rymden eller något med lite bättre sula och sedan inläggssulor med högre häl för att inte belasta den så mycket. Jag får träna, men måttligt och helst ska jag köpa spinningskor så att foten mår bra så ja, bättre sent än aldrig säger jag väl då :P

Proverna såg i alla fall bra ut
och jag kommer inte dö men jag måste vara lite försiktig :P Nu ska jag fortsätta plugga på min tenta som kommer gå åt skogen om jag inte blir klar med kapitlena :)

Min bästa vän framöver

You May Also Like

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.