En tanke

Det här med Japan.

Jag kan inte lägga det åt sidan.
Det sker hundratals mil bort men ändå gör det så ont i bröstet när jag tänker på det. Igår hade vi på tvn precis när rapport rapporterade från Japan. De visade städer som var utraderade och de visade döda kroppar liggandes på rad. Det jag reagerade mest på var den äldre mannen som grät för att allt han ägde var totalt utraderat. Han tog sig för håret gång på gång och grät och yttrade sin sorg och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det är så sjukt alltihop. Det är sjukt att människor ska behöva stå ut med det som försiggår så långt borta, men ändå så nära.