Nu kommer ett sådant där väldigt uppriktigt och trist inlägg att läsa, men det är min blogg, skönhetsinriktad eller ej.

Jag känner att jag på senaste tiden inte riktigt varit mig själv. Jag insåg detta när jag kastade iväg en snäsig kommentar mot min sambo idag och det gjorde så ont i hjärtat att höra hur jag själv lät. Det har kommit att bli väldigt många sådana snäsiga och snabba grinollefasoner på sista tiden och  nu har jag äntligen hört hur jag  egentligen låter. Är det jag som är sådär otrevlig? Jag brukar vara rätt snäll. Tjurskallig och nervig och rätt blyg, men aldrig elak. Jag avgudar mina vänner. Jag älskar min sambo. Min familj är mitt allt. Men på sista tiden har det bara varit så mycket. Jag kände hur det brast när jag fick världens finast kommentar från lillasyster och jag blev så rörd samtidigt som jag inte kan se någonting av det hon skrev. Det kändes hårt. Jag vill inte vara elak. Jag vill inte vara arg för ingenting. Men jag är så innesluten i skolan och är så orolig för att inte prestera tillräckligt bra. D-uppsatsen har tagit mycket kraft. Den här kursen tar mycket kraft. Jag har tappat en bit av mig själv på vägen.

Jag hoppas bara att ni, om ni fått stå ut med det min sambo fick stå ut med idag, kan förlåta mig för det tjurmonster jag varit de senaste månaderna. Jag vet inte om det är vårvädret som sätter igång dammiga och bortglömda tankar, men jag har fått upp ögonen på vad jag har varit de senaste månaderna. Hemsk.

Nu tänker jag skicka ett sms till min lillasyster och säga hur mycket jag uppskattar hennes ord. Så ska jag ge min sambo en kram och hoppas att han kan förlåta mig. Sen ska jag skriva världens  bästa opponeringslista till fredagens seminarium och gå och lägga mig innan midnatt – för ovanlighetens skull.

You May Also Like

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.