Jag minns att jag hade ”riktigt” smink på mig på skolfotograferingen i åttan. Innan dess hade jag använt läppglans som luktade bubbelgum, men aldrig förstått det här med ögonskuggor och mascara. jag kommer ihåg hur avundsjuk jag var på mina vänner som hade varit i västervik och handlat blå ögonskugga och grön, respektive lila mascara (som för den delen är trendigt nu igen, woho!). Vi kunde stå i timtal framför spegeln innan skoldiscona och jag vet inte hur många tuber glittergel vi konsumerade, men roligt var det i alla fall!

Det var i nian jag började använda
mer och mer produkter. Kajalpennan var min bästa vän. Hårt kajalpandade ögon med fransar inkletade i tjocka lager mascara. Foundation och concealer var fortfarande aningen avlägset med tanke på den tunna plånbok man hade på den tiden – men det fascinerade mig hur mycket man kunde dölja med alla de där ”dyra” produkterna från Isadora, Maybelline och Loreal.

På gymnasiet färgade jag håret för första gången och det var där sminkintresset fortsatte sin stilla bana – jag gick nämligen naturbruk under mina tre gymnasieår och så mycket tid vi tillbringade i stallet fanns det inte så mycket tid eller ork till att sminka sig. De mesta av pengarna gick åt till att åka buss fram och tillbaka till vänner och bekanta och till alla hästprylar som än idag kostar skjortan. Här började jag dock inse vidden av ögonbrynspenna till mina helvetiskt ljusa bryn och foundation och concealer var trogna följeslagare. Flytande eyeliner introducerades för mig under den här tiden och fick mig att byta bort en hel del av pandasotet till att faktiskt inte se så fruktansvärt smutsig ut runt ögonen hela tiden!

Men det var faktiskt inte förrän jag började på universitetet,
flyttade bort från vänner, familj och trygghet som jag började uppskatta tjusningen med smink. Jag hittade, av ren slump, en länk till någon tjej som kallade sig ”Bjooti”, och sen var jag fast. Jag följde Katarinas inlägg slaviskt, köpte för första gången produkter från märken jag aldrig haft råd att köpa från tidigare och jag förälskade mig i hållbarheten på Make up stores skuggor och insikten om att Isadora faktiskt är ett jävligt (ursäkta franskan) bra budgetmärke. Jag hungrade efter mer, hittade fler skönhetsbloggar att följa och insåg att jag själv ville göra detsamma. Och på den vägen är det väl egentligen, för mycket längre än så har jag inte kommit i livet!

Hur jag lärde mig? Ja, alltså, jag tycker inte att jag är speciellt bra än – eller att jag kan speciellt mycket. Jag lär mig fortfarande – är sämst på att blenda och kombinera skuggor, jag klantar fortfarande till det med mina konadplattor – men jag har insett att sminket är något jag inte vill ge upp. Jag älskar att känna lyxen av att sätta penseln i en ny palett, att få beröm för mina naglar på jobbet. Jag uppdaterar mig ständigt med ny information och försöker testa de tekniker jag ser att andra tipsar om. Jag tror aldrig att jag, eller andra, kan bli fullärda. Vi, marknaden, kunder, allt, förändras konstant och det finns aldrig något riktigt slut på vad vi kan uppnå. Jag hoppas bara att jag en dag kan bli lika duktig som de jag ser upp till – det är lång väg kvar – om det ens är möjligt att nå dit – men jag klättrar fortfarande.

You May Also Like

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.