Jag vet inte om jag berättade mer om förra veckans ridlektion mer än att jag överlevt den. Men jag fick en plats i gruppen, och mitt hjärta höll typ på att explodera av lycka. Idag hade jag min andra lektion (kom just hem från den så jag sitter här svettig och äcklig men är så glad att jag måste skriva av mig på en gång) och jag fick rida hästen Saphir – samma som förra veckan. Till en början kände jag att herrejesus, jag och den här älgen fungerar ju inte riktigt bra ihop, men jag, envis som jag är, gav mig fan på att jag skulle försöka. Så jag försökte, och Saphir, tack gode gud, började böja sig, mjuka upp sig och i vänster varv gick hon som en klocka.

Jag sjunker fortfarande ihop i överkroppen
(tror det beror på mitt långa användande av säkerhetsväst då det inte behövts) och tappar på så sätt formen på Saphir, men lyckades på något sätt få både henne och mig något så när samlade. Höger varv är fortfarande en kamp för oss, fick berättat för mig att hon är aningen stel i den sidan och det är hennes jobbiga ”varv” så den nöten får jag jobba på. Men det tror jag bara kan bli roligt!

Jag fick beröm av vår ridlärare och det känns
så skönt att äntligen vara tillbaka på banan. Hur har jag kunnat vara utan det här i tre år? Det har varit en stor del i mitt liv enda sedan jag var liten och så bara försvann det i och med universitetet. Men nu har lyckoruset tagit fasta i kroppen och mina drömmar om att ha en egen liten häst i framtiden ser rätt ljus ut.

You May Also Like

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.