Mardrömmar all over

Åh. Idag har jag sovit så fruktansvärt dåligt. Jag har drömt mardrömmar om och om igen och jag har dessutom fått utstå känslan och rädslan för att mina små söta marsvin hemma hos mamma och pappa blev avlivade. Hela natten har samtalen ringt i mitt huvud och sagt att nu är det dags, de är för sjuka för att fortsätta andas (de är friska i verkligheten alltså) och det gjorde så ont i mitt hjärta att jag grät i drömmen klippt hela tiden och att jag satt mig och körde en vansinnesfärd hem bara för att få vara med dem.

Så kom pappa med sådana där kvitton man får när man spelat på hästar där de stod hur de avlivats, varför de hade gjort det och hur gamla de var. Jag bröt ihop totalt och sen vaknade jag upp. Tack gode gud. Hur mycket jag än svurit över de där idisslande små monstrena totalälskar jag dem och det kändes så fruktansvärt att höra att de skulle avlivas trots att det inte var på riktigt.

Jag vet hur jag mådde när vår kissemiss Tusse gick bort dagen innan nyår och jag förmodar att jag kommer bli lika ledsen när våra små svin försvinner från oss. Suck, att de inte kan bli lika gamla som vi så man slipper att må så hemskt när de försvinner ifrån en…

Våra marsvin har producerat de sötaste marsvinsbäbisarna jag någonsin sett :’)