Jag kan inte riktigt förstå att du är borta, att du inte är här längre. Det gör mig så himla trasig och så ledsen. Den som säger att ett djur inte kan ersätta något djupare har så fel. Dot var min och min sambos lilla bebis.

 

Såhär satt han de tre sista dagarna i sitt liv. På köksbordet. Han satt där i flera timmar i sträck, rörde sig inte ur fläcken. Gjorde mig sällskap när jag åt lunch, när vi lagade mat, när vi plockade ordning. Som att han väntade på någonting och visste vad som skulle hända. De här korten är tagna dagen innan han försvann från oss. Jag hoppas och tror att han har haft en fin tid med oss.

Jag ska försöka minnas allt det bra och fina vi hade med Dot men just nu blöder mitt hjärta något tusenfalt

Min lilla kille

You May Also Like

Lämna en kommentar