Saknad.

Ibland måste det finnas rum för känslor även på en skönhetsblogg. Min lillasyster ringde till mig nyss, kaskadgråtandes. Så ledsen. Hennes marsvin, min lilla köttbulle, har somnat in. Jag vet att gnagare för många bara är skadedjur men för mig har våra tre pälsbollar varit så himla mycket mer.  De är glädjeämnen, lyckospridare, mysmonster och framförallt – familjemedlemmar.

Men pappa hittade Bruno livlös i buren för bara någon halvtimme sedan och det gör gapande ont i bröstet. Jag känner bara att jag måste få det ur mig innan jag går och lägger mig.

 

Bruno var med oss i fem mysiga år. Hon gav oss sju små fantastiska bebisar. Hon var mysig, ursöt när hon åt banan och vindruvor och hickade roligt. Jag minns när jag tog hem henne som en överraskning åt Ellinor och jag minns hur hon gjort både det ena och det andra som får mig att skratta och le tillbaka åt tiden som varit.

Nu finns hon inte mer men hon finns kvar i mitt minne, hur liten hon än var.