Den här bloggen har funnits med mig i många år nu och den är som en kär gammal vän som jag har väldigt svårt att lägga åt sidan, åsidosätta och att bara ignorera fullkomligt. Jag gjorde mig själv en tjänst i början av juni och bestämde mig för att backa ett steg och det har varit otroligt skönt att bara släppa alla måsten. Ibland blir bloggen just ett måste, en sak som ligger och gnager på samvetet och något som rubbar vardagen. Raka motsatsen till vad den ska vara.

Ibland har jag en liten hatkärlek till den här tidigare oasen. Jag älskar allt den ger mig, men avskyr stressen som den ibland kan skapa. Hur kan något jag har så kärt bli ett sådant stort problem och stressmoment? Ibland känns det som att jag skulle behöva fyra armar, finnas i tio upplagor och kunna multitaska gånger femton för att hinna med de simplaste av uppgifter. Det börjar gå upp för mig att jag inte kan skriva som jag gjorde när jag pluggade, även om jag hade velat.

Nej. Jag ska inte lägga ner och nej jag ska inte komma med massvis av löften om hur jag ska uppdatera mer frekvent osv. Men jag ska ge mig löftet att försöka ta hand om mig själv lite bättre så att jag kanske inte känner lika stor press att spotta ut inlägg i den hastighet som jag tidigare haft som målbild – det har ju uppenbarligen inte fungerat och försänkt mig i inga-inlägg-alls-mode istället.

Det har varit skönt att lägga allt åt sidan, men jag har liksom haft bloggen i bakhuvudet mer eller mindre hela tiden. Inte på ett stressat sätt utan mer ”åh, det här vore trevligt att skriva om, det här med och det här med”. Men så har de här måste-få-perfekta-bilder-måste-skriva-perfekta-texten-måstet dykt upp i skallen och så har det låst sig igen. Men så fick jag för mig om att logga in här idag och kände att åh, det här har jag saknat lite.

Så hej på er. Jag vet att vi inte är så många kvar – jag kanske skriver för egna ögon helt? – men ändå. Jag hoppas allt är bra, att allt rullar på och att ni har en fin sommar. Jag tror och hoppas att vi ses lite här och där, då och då framöver? Jag skulle i alla fall tycka att det var trevligt